lulecarola

Ja så skriver vi den 23 april, och kallt blåser det ute, men här är snart snön borta, har varit ut i trädgården idag, ja det är ju det första jag gör när jag kliver ut bilen på gården, det är ganska härligt, nu ser jag i alla fall att allt lever här ute, trots - 36 grader som kallast i vintras, tur att vi har snö här uppe i alla fall.
Sitter och lyssnar till Nordman i hörlurarna, killarna sitter och ser en film på tv, inget som intresserar mig, men jag kan roa mig själv, ha ha ha eller hur Evelina, hur är det med data nörden mamma?????
Nåja det är faktiskt du som har lärt mig det mesta med datorer och allt man kan göra med alla dessa maskiner, jag prata med Åsa i veckan, en arbetskamrat från tiden då jag jobba på klubbgärdets dagis och pärlan, då fråga åsa, om vi hade sagt att vi skulle sitta så här och chatta en så där 25 år senare, om vi hade trott det då, nääää, kan jag då säga med en gång i alla fall, inte visste man att det fanns nåt som hette dator då, den flyllde säkert en hel byggnad då, och nu har jag en liten, vikbar på bordet framför mig, kan prata med dom jag vill, och se dom i bild, ha ha ha, som Hedvig i barnprogrammet på tv 1, från A till Ö, då var det bara fantasier, men nu är det verklighet, eller om mamma hade haft en mobil telefon varje kväll hon var orolig då man var ute med kompisar, så hon kunde ringa och höra så man mådde bra, ja det är ju bra att utvecklngen går framåt i alla fall, och inte bakåt.

Nåja nog om det, och ni som undrar om mitt sista inlägg till Evelina, hennes pappa, hade tagit sig ett återfall. och hon undrade hur framtiden skulle bli, jag har gått igenom samma känslor, samma ovisshet som Evelina, och jag var tvungen för min egen skull, att gå min väg, hitta mig själv, fastän det tog många år, och jag kommer alltid att ha det inom mig och få jobba med det, att jag är medberoende, jag tror jag föddes till det, det vet jag inte, men någonstans har jag i alla fall lärt mig allt det där, och nu fortsatte hennes pappa, det var inte bara ett återfall, men det är hans val, hur ledsen hon än blir, så måste hon nu ta ställning till hur fortsättningen på deras relation ska se ut, och det är inte lätt för ett barn, för hon är ändå bara ett barn till mig och Peter, hur gammal hon är, och jag kan inget säga hur det känns att vara barn till en missbrukare, jag har försökt att mildra det för hennes skull under 20 års tid, men för 19 år sen var jag tvungen att välja jag me, och det var inte lätt då, idag så förstår jag ju att jag valde som jag gjorde då, men det var ingen lätt väg att gå, jag är bara glad åt Greger på soss som hjälpte mig in på kvinnorummet i Luleå, och väl där, så fick jag verktygen till att förändra mitt liv, till att förändra mig själv, annars hade jag säkert hittat en likadan karl igen, men nu hittade jag mig själv istället, och fann vänner som var äkta vänner, och som finns där för min skull och jag finns här för deras skull, men mest av allt, var jag en ung kvinna på 28 år, en ensamstående mamma som stod själv och som inte bara skulle orka arbeta med mig själv, jag skulle också uppfostra en dotter på egen hand, och för att klara mig själv så tog jag ett beslut som jag har haft stor ångest för, jag skulle aldrig tillåta min egen dotter att växa upp på ett sätt som är sjukt, att bli medberoende, och lära sig allt om lögner och besvikelser, jag ville att min dotter skulle bli en stark och självständig tjej, en tjej  som skulle ha lugn och ro, och bara känna sig älskad för sin egen skull, så jag tog beslutet, att hon skulle inte träffa sin pappa, om ingen från soss var med, och det ville hennes pappa gå med på, och på den vägen är det, han gjorde ett val då och jag gjorde ett val, för min och för Evelinas säkerhet, jag ville vara trygg, och det skulle jag inte vara om han  hade hand om henne själv. Jag och Evelina har pratat om det, och hon tycker jag har gjort rätt, men har jag det ????? Hur vet man det, när har man facit i hand och kan säga att det var rätt beslut jag tog då, det kanske kan verka dumt alltihop för nån som inte är insatt, hur man bara kan bestämma nåt sånt, men hon behövde inte bli besviken om han inte kunde komma, hon behövde inte bli sviken och ledsen och bedragen, utan hon visste inte så mycket, fastän vi pratade mycket om honom, jag berättade mycket om honom, men aldrig nåt om det som hade hänt mellan mig och honom, för det har inte med Evelina nåt att göra med.Jag tror faktiskt aldrig att jag sagt ett ont ord om honom till henne, och jag tänker inte berätta nåt heller, jag har berättat det för andra, jag har lagt det ifrån mig, lämnat det och lagt det bakom mig, lättat på min ryggsäck, och hon ska inte bära den.
Kanske skriver jag en bok en dag om hur det var, men inte nu i alla fall.

Men det ska du veta Evelina att när jag ser hur ledsen du blir, hur mycket du gråter och lider, så ska du veta att jag har haft samma känslor en gång i tiden och jag vet hur jag kämpa, och hur jag gjorde om den där jag skrev igår, som du fick lära dig under familjeveckan, sinnesrobönen,

Gud ge mig sinnesro,
att acceptera det jag inte
kan förändra ( jag kan inte förändra Peter)
MOD att förändra det jag kan ( jag kunde förändra mitt och ditt liv)
Och förstånd att inse skillnaden( Att man kan inte förändra nån annan hur gärna man än vill)


Det är inte lätt, och speciellt inte att vara ett barn till en alkoholist, men det enda du kan göra själv, det är att förändra dig själv och ditt liv.

Det gjorde jag, och att det skulle ta 14 år att våga lita på nån igen, det skulla ha fått tagit hela mitt liv om det har velat, men jag har hittat den där Carola jag en gång var, glad, social,positiv och en som älskar livet´, och som älskar att så små frön och se att även jag kan få ffram fantastiska växter, och jag sänder en tacksamhet över att jag fick gå in på kvinnorummet i Luleå hos Berit, för det gav mig det modet jag behövde, den där styrkan jag fick efter det, det går inte att förklara, men att vi 28 års ålder få lära sig, jag är en underbar människa och jag förtjänar att bli älskad, det var min uppgift första veckan, varje morgon jag vakna så skulle jag säga den ramsan framför spegeln, innan smink och allt annat, och det var inte lätt, men jag lärde mig och jag gick på ostadiga ben, men du fanns i mitt liv, och den kvällen i Jävre då en av mina gamla kompisar kom hem hos oss då du sov, och kasta tjack påsen framför mig och sa ta vad du vill ha, så vet jag inte hur jag hade styrkan att säga åt han. Jag pekade mot ditt rum och sa:
- Där inne ligger min dotter, och sen peka jag mot ytterdörren, och sa, där är ytterdörren, och dit ska du gå. Och när han gått så blev jag jätte sugen och orolig, och jag tänkte att jag ringer och ber han komma tillbaka, nej jag ringde till min bästis då och sa som det var, ska jag komma sa hon, jo gör det, för ikväll litar jag inte på mig själv, och hon kom och sov över, och jag fick ligga vaken hela natten, hålla fast mig i madrassen och tänka på att jag skulle tappa dig och jag tog det där tjacket, och det gick över, och sen har det gått bra för dig och mig, visst har det väl varit slitningar iböand, jag var tvungen att ta jobb borta från Jävre och du bodde ensam, till slut ville du ha en egen lägenhet, och börja ditt liv, och jag tvivlade att det skulle gå, men det har ju gått bra gumman min, men jag längtar efter dig varenda dag, måste i alla fall få ett sms så jag vet att du mår bra innan jag går och sover, visst var början jobbig, men vi har klarat av det.
och jag behöver inte tjata mig till att du vill komma på helgerna i alla fall, men du ska veta gumman, att vad som än händer så finns jag här för just dig, alla tider på dygnet, och det tror jag du vet vid det här laget, men jag påminner dig bara, ifall du har glömt bort det, jag älskar dig mer än nån annan människa här på jorden, du är det som gör mitt liv värt att leva för, jo okey, jag har ju Kristofer nu, men det kärlek jag har till dig är ännu starkare än den kärlek jag har till honom, och jag hoppas så hjärtligt att du tycker om honom du me, för han tycker om dig.
Älskar dig min dotter, men det vet du, det talar jag om varenda dag för dig, men jag menar det.

Nåja nog om det, nu har jag gått ett varv runt gården, rosorna som bara går till zon 5 dom lever, körsbärsträd, äppelträd och plommonträd, ja det lever här ute, fastän det blåser kallt som fn....
Och jag köpte hem ett par stora dahlior idag, till mina två stora blåa krukor ute vid entreen, rosa, det ska vara romantik i år, sen har jag ju lime gröna penningblad och sen palettblad i lime/chokladfärg, det får det bli så i år i alla fall. Och till lill stugan så har jag tagit hem en hängampel med en två färgad surfina, rasberry blast



 Och en grå bladig silvernjurvinda


Det tror jag blir bra, eller vad tror ni????

Så där då har man duschat och det är bara att hoppa i säng och sova sin törnrosa sömn igen, med katten sovande brevid mig, och som börjar boxas på morgonen om jag inte kliver upp när min väckare ringer, så man har som två väckare, men det kan vara skönt de me.
Min bästis har suttit här i kväll, och det blev ju flera timmars surrande här, precis som på den gamla goda tiden, åhh vad jag känner ibland att jag längtar efter mina vänner här i piteå, och mamma förstås, gamla mamma, jag tycker hon krymper för varje gång jag träffar henne, jag vet inte, men hon har blivit så gammal på en gång i mina ögon, man såg inte det när man bodde nära och träffa henne varenda dag, men nu ser jag.

Ja jag saknar Piteå, det är liksom hit man kommer när man kommer hem, de är pite för mig, kan vara skönt ibland att bo i en liten stad, alltid känner man nån om man går på stan och shoppar nån kväll, det hade väl jag och Evelina planerat att göra nästa torsdag kväll, då är det tjejkväll i Piteå, så ska vi se om vi träffar några gamla bekanta.

Idag har vi skolat det mesta som var kvar i Stridholm,  2 sorters femtunga, grusnejlika,njurvinda, och sen till lunch så kom det en lastbil med släp full av blommor, så då lasta vi av det och satte dom på plats på borden, nu handlar det ju bara om en vecka eller så, så öppnas blomster affären i Stridholm igen, det är så litet jämfört med växthuset i Öjebyn, man är inte lika trött i benen idag, som dom andra dagarna, men i morgon är vi tillbaka i växthuset i Öjebyn igen, där har jag nu börjat min 5 säsong, 3:e säsongen med Annica och 2 säsonger med bryggan blev det. Och idag har man skrivit på anställnings papper för ett år till, det känns skönt i alla fall. i kväll kommer det några tusen plantor till i Öjebyn, den här gången är det väl lobelia, petunior och sivlerek i massor som kommer, nåja vi tyckte vi såg slutet, men men det gjorde vi inte alls, ha ha ha, bara toppen på berget har vi sett, men nu blir allt lite lättare i alla fall, det stora sommar växthuset är uppsatt och varmt, så vi har någonstans att placera alla plantor, kommunen ska väl snart ha sina penseer och då blir det lite till med plats, och nu vill vi att alla kunder ska komma och handla penseer som vi har härdat i en vecka nu, det börjar bli dags för att plantera ut dom även här uppe, från nästa vecka skulle det bli varmare igen, och penseer tål ju lite minusgrader.

Jag hade tänkt köpa nån snygg kruka och plantera penseer och sätta på kristofers pappas grav i nästa helg, om nu snön är borta därifrån, men det får vi väl ändå hoppas att den är, vi ska förbi och ta reda på min stora ljus lykta som har stått där i vinter, jag gjorde fint där i höstas, med ris från silvergran,och, några ljung plantor,sen satte jag dit min ljuslykta me, och jag tyckte det blev fint i alla fall.

Vi har även lite blandat, av pärlhyacint och dom där små söta tusenskönorna i flera färger, dom tål  ju okcså lite kallare luft. Och nu vet vi när vi planterar att ungefär hälften, ska åka upp till Stridholm och säljas där, dom andra hade skolat färdigt alla gräs idag, så i morgon börjar vi på ny kula, med nya plantor igen.................

Nu ska jag gå och lägga mitt trötta huvud på kudden och sova, katten sitter och tittar på mig och tycker nog att det är dags att knyta ben högen nu i alla fall, och hon har som alltid rätt.

Jag tänker på dig Evelina varenda minut och vet vilken sorg du går igenom, men det är inget som vi kan styra, hur mycket vi än vill och önskar, nu måste du börja fokusera på dig själv och försöka hitta en väg där du kan må bra, fastän du kanske tycker att allt känns pina och pest, och du vill gråta, och göra allt bra igen, men det enda du kan förändra är dig själv, dina känslor och tankar, inget annat och det är det som heter Lev och Låt Leva.
Lev ditt liv som du vill, och låt andra leva de liv som dom vill, vi har alla ett val här i livet, och vad han än väljer i morgon så är det hans val............................

Gud ge mig sinnesro,
att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod,
att förändra det jag kan.
Och Förstånd att inse skillnaden.

Det fick mamma lära sig för flera år sedan, och det funkar om man bara vågar och tror, jag har förändrat mig själv och mitt liv, till vad jag vill, jag har lärt känna mig själv, både utanpå och inuti, och jag har funnit min lycka i att jag kunde förändra båda våras liv, mot hur det såg ut för 20 år sedan, idag är det en annan carola som sitter vid tangentbordet, än vad jag var för 20 år sedan. Mognare och med en ryggsäck som inte känns så tung att bära, en tjej som vågar vara sig själv och som vågar bjuda på sig själv.
det enda jag kan säga dig ikväll gumman det är ATT JAG ÄLSKAR DIG.
Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra tills den dag jag inte finns mer...................

Kramar från mamma

sov gott alla mina vänner

Ja så blev det svin kallt igen, och man misströstar, och kallt blev det i växthuset idag när solen gick i moln, tur man är ordentligt klädd i alla fall. Idag har jag och aina varit i stridholm och planterat plantor som ska säljas där och det har varit ganska lungt och skönt, om man jämför med i Öjebyn, där är det kunder som handlar, och vattning och plantering, ganska lungt och skönt att bara vara två. Annars så gör jag inte så mycket när jag kommer hem, äter middag och sover en stund, det är skönt, men idag hade jag i alla fall tvätttid, hur kul är det??? Näää inge kul men man måste ju, och våra kläder är så jordiga occh smutsiga efter en dag och man slänger sig i duschen varje kväll och det ramlar jord ut bh:n och trosorna och jorden sätter sig i alla porer på huden, men vi är glada vi, som står där och planterat, och vill göra folk lyckliga över att dom hittar just den plantan dom vill ha.
Ett helt bord bara med nyheter och det är inga små bord i växthuset, det är skoj, idag började vi skola en massa olika gräs, det är läckert, för det finns nog ett gräs för alla smaker, jag gillar gräs, det rör sig så fint i vinden och får en att vilja gunga me.

Nåja livet är upp och ner och för mig är det ju uppåt, jag jobbar med det jag älskar, och tycker om, det är destu jobbigare för min dotter nu, men hon lär sig väl hon me, den tuffa vägen, som jag försökt skydda henne mot, men för en mamma är det ledsamt att se sitt barn slitas mitt itu av sorg i hjärtat, av förtvivlan, då man mest av allt önskar sitt barn det allra bästa här på jorden.
Men tyvär kan man inte det, men det vet du Evelina, mamma finns här med stöd och tröst och massor av kramar, när helst du behöver mig, så finns jag här för dig, så länge jag lever och andas. 

Ville bara säga det innan jag ramlar i säng av trötthet, men det är härligt att leva och andas, det enda jag saknar är mannen jag älskar, mannen i mitt liv, men vi pratar ju med varandra flera gånger om dagen, och jag längtar efter dig, efter ditt leende, efter din närhet och värme............................

tom katten längtar efter honom, hon som brukar tillbringa kvällarna i hans knä, nu får hon ligga på soff ryggen istället, nej mina vänner nu ska jag sova, i morgon är det en massa sticklingar som väntar på jord och kruka.

Ja nu sitter jag här, i en liten etta, ensam med katten, och jaaa världens bästa jobb, men det visste ni väl redan???? Hade önskat att jag hade en bil, då hade jag kört runt och hälsat på mina vänner på kvällarna, som jag saknar så mycket, under resten av året, nu sitter jag i samma stad men tar mig ingenstans i alla fall, jo på jobbet, för dit går jag varje morgon, och det känns skönt, har ju tur med vädret ännu i alla fall, nåja det är inte så långt och jag slår mitt eget rekord varenda dag, det känns skönt, det går fortare och fortare att gå till jobbet, och jag är överlycklig när jag kommer dit på morgonen.
Dom här tre första veckorna så har vi öppet till 5, efter första maj börjar vi att ha öppet till 6 på kvällarna, men det är mycket folk redan, och det känns kul, man känner igen dom sen förr om åren.
Men jag hade glömt hur det var, att stå och gå hela dagarna, jag har ont i benhinnorna på kvällarna då jag kommer hem så jag måste lägga upp benen och vila...............................................
Nu ska jag snart hoppa in i duschen, och göra mig redy för sängen, så jag orkar en dag till.
Men jag måste få berätta vad som hände idag, igår ringde min storasysters mitten flicka och sa att hon var i stan, jag har inte sett henne sen 2 år, och idag så stod hon inne på mitt jobb, mycket smalare och fräschare än för två år sen, och jag bara krama om henne och var så glad för hennes skull, och så roligt för moster som bara pratar med henne på facebook eller msn, att få se henne och krama om henne, det glömmer jag inte i första taget Anna, det var så härligt att få se dig igen.................................................
Skriver säkert mer och mer för varje dag, nu längtar jag till Manjärv och få se hur mina frösådder mår, på fredag ska jag handla hem mer jord, så jag kan plantera om mina fuschior, pelargonerna på nedervåningen är jag klar med i alla fall, sen ska jag ta upp och börja driva mina rosor som jag köpte i höstas, som har övervintrat i källaren i Manjärv, få se om dom har börjat skjuta nå skott nu, ha det bra mina vänner, vi hörs igen

Sista dagen i Manjärv för den här gången, önskar att det kunde vara längre, men nu blir det Luleå idag, tvättstugan och packa mina arbetskläder tills i morgon då gubben kör mig och katten till Piteå, nu hamnar jag igen på annicas handelsträdgård i Piteå, härligt att få jobba med tjejer ett tag.
Men en rolig vecka har det varit och jag tror att barnen var nöjda med, det låter då så i alla fall på facebook, om nu alla vågar vara ärliga där, de vet man aldrig.
Gubben äter mackor på morgonen, jag nöjjer mig med kaffe och cigg, ja en timme kanske, sen vill jag äta, jag kan inte äta direkt jag vaknar, det har jag aldrig kunnat, utan jag behöver en stund innan hungern innfinner sig, men gubben han käkar, just nu är det påsk skinkan som tar slut, skönt då behöver man inte ta hem så mycket mat, för den här tiden har mest bestått i att äta god mat, men det är roligt när man är tillsammans i alla fall, träffar ju inte lillasyster och hennes barn så ofta nu för tiden, sen jag flyttade, förut sågs vi då minst en gång i veckan, ibland oftare.
Det är samma med mamma, jag saknar närheten till henne, att bara gå ner och dricka kaffe och läsa tidningen, men det går inte nu, nu kan det gå flera veckor innan vi ses, men nu ska jag ju bo hos evelina i två månader, så kanske man kan få träffa lite släkt i alla fall, jag går hellre och handlar i Piteå för där känner man till allting, i Luleå känns allt lite opersonligt, i Piteå är det ju i alla fall alltid nån man känner som jobbar på nån affär, så det blir mer personligt, nu är jag ju inte den som gillar att gå runt i affärer, men ibland måste man ju, speciellt om man ska följa sin dotter och handla, ha ha ha, hon har besluts ångest för minsta lilla, att ibland måste man bara skratta, men det ska man ju inte göra åt henne, det måste vara skit jobbigt att vara så där, att alltid måsta  fundera, men så har hon ju inte så gott om pengar heller, det är ju synd, hade önskat mig att hon skulle få sig ett jobb och få tjäna pengar och börja bygga upp ett hem som hon trivs med, nåja det blir väl vad tiden lider, men synd om våra ungdommar är det som inte får sig ett jobb, på min tid fanns det nåt man kunde få, prova jobba på ett företag eller en institution 6 månader för att prova på, och lön hade man, beredskaps jobb hette det. Jag tror den här regeringen kommer att förlora på grund av alla unga som inte ser att dom har nån framtid, utan måste bo hemma för dom har inget jobb eller en lön att försörja sig på, det kan inte vara kul när man är ung.
Men det kanske vänder, i Piteå ska man ju bygga en ny galleria, kanske blir det räddningen för min dotter, jag hoppas det i alla fall.


Själv vet jag inte så mycket annat än att Älvsbyns Kommun ska spara, och man får väl dra öronen åt sig, för det blir väl mitt jobb på vintern som ryker, men då kommer jag att söka mig därifrån, då blir det inga drömmar om att flytta till den kommunen i alla fall, nu finns ju drömmen där så småningom. Näää Älvsbyns Kommun måste göra nåt åt döläget i kommunen, alla blir bara mer och mer  pessimistiska, dom skulle ta lite av den där piteandan som finns i grann kommunen, och satsa lite grand, för dom har ju i alla fall en storslagen natur att vara stolta över, älven och alla härliga berg, det finns mycket man kunde göra och satsa på här inom turismen, men näää de gör man inte, man borde annonsera utåt i andra kommuner om den fantastiska skidbacke anläggningen man har, skulle säkert sno massa folk från grann kommunerna på det, men då måste man annonsera och marknadsföra sig utanför sin egen kommun. Eller alla fantastiska skidspår som man har på Kanis, perfekta för träning för alla, det är nog en mils spår som finns där, helt perfekta, vi får beröm för dom, men man marknadsför sig inte, det är nåt som Älvsbyn måste bli bättre på, tror säkert att många från kommunerna vid kusten skulle kunna tänka sig att flytta till Älvsbyn, även om man kanske måste pendla till jobbet, husen kostar bara en bråkdel av vad dom gör i grannkommunerna, och då kan man ju inte börja lägga ner och försämra för de barnfamiljer som bor här, som möjligheten till musik lärare och få utöva sina musik intressen på skol tid, det är att  gå helt fel väg, vem vill bo kvar här då???? Och det är vääl bra med ungdomar som har andra intressen än bara sport?????

Nej satsa på barnen och ungdomarna, gör kommunen attraktiv att flytta till, marknadsför er utåt och fortsätt satsa på dom näringar som kan bli framtiden för kommunen, Kanis området, för dom har i alla fall gått framåt i vinter, folk har börjat komma till backen från andra orter, marknadsför backen mer utåt, så kommer det bara att bli possitiva vibbar i framtiden. Jag jobbar ju ibland på en handelsträdgård, och om inte annica var så duktig på att annonsera så skulle ju inte kunderna bli nyfikna och komma in och handla, även om det kostar att annonsera, så betalar det sig i längden, det är så man måste se det, hur ska annars folk hitta dit från andra kommuner?????  Nä i andra fall så åker dom till den andra stora backen, för där annonserar man, och visar sig utåt, det är så man får folk att bli nyfikna och komma och testa. Gör fler grillstäder på området, rusta upp för husvagnarna, så det finns nåt att erbjuda dom som vill stå med husvagnen på Kanis, just nu finns det ju ingen service byggnad där, en fin sån och folk kommer att komma, ska man satsa på området så gör det då, och visa vad ni har genom att annonsera. Nåja nog om det, det finns nog fler än jag som tänker i dom banorna.

Nu ska jag sluta skriva och ta och diska bort och börja städa ihop här för att bege mig till Luleå, hoppas ni får en fin dag allihop, om nu nån hittar min sida hahahaha......................