lulecarola

Hej igen mina vänner !!!!!!!

Nu har jag äntligen fått vara och jobba, dagen går så mycket fortare då. Jag har varit lite och städat på restaurangen och sen idag så åkte jag till Boden och Fagernäs Handelsträdgård och hämtade krukväxterna och hör och häpna, hon hade faktiskt också lagt ner ytterkrukor till blommorna, det var ju smart av henne, för det var då nå som jag inte hade tänkt på.
Det var första gången som jag var dit, ett jättefint ställe, hon bad mig komma förbi till sommaren, för hon hade mycket perenner och buskar, kul, om vi behöver nåt snabbt till jobbet.
Och tänk att jag hittade alldeles själv, jag gick bara in på Eniro och tog fram en färdväg, så vips så behövde jag inte ens vara orolig över att inte hitta dit, använd det, det är smart, tack Tommy på jobbet för tipset.
Det har varit en strålande och härlig dag, solen sken för fulla muggar och tempen steg ungefär 10 grader på dagen, bara en så där 17/18 grader, på morgonen så var det - 28 grader kallt, och det är kallt, det är så konstigt det skiljer nästan 10 grader på bara 6 mils körning.

Ringde och pratade med mamma på morgonen, för att höra hur det var med henne, och det var väl okey, ledsen är hon ju men hon lät inte lika ledsen som igår kväll, jag har försökt sätta mig ner och skriva nåt fint om moster, en sån där in memorian, eller till minne, men jag har inte lyckats ännu, men det kommer, måste bara smälta det här först.

För Evelina gick det även bättre idag, och det är klart, jag vet varför hon gråter, hon är så rädd att det ska handla om hennes mormor eller farmor, människor man älskar som rycks bort från en, men sånt är livet, även om man nu inte vill att det ska vara så. När Evelina var 6 år så låg hennes gammel farmor inför döden och jag hade ett långt samtal med Evelina, jag ville dit och ta farväl av Astrid, och hon skulle få bestämma själv om hon skulle följa med in eller inte, och när vi väl var där, så ville Evelina följa med in. Och det var ingen fara, inga slangar eller nåt, och hennes farmor, faster, kusin och stora syster var där. Så på det sättet fick hon se att det var inget skrämmande att se en människa inför döden, en del tyckte det var hemskt att jag hade henne med mig, men hon var trygg och hade bra stöd där hon var, jag vet inte om hon minns den här händelsen ännu, men jag gör det. Och det var samma med begravningen, hon fick välja själv, och till saken hör att bara drygt ett år innan hade vi redan varit på en begravning, och visst ville hon följa med. Och det viktigaste av allt runt omkring såna här ämnen är att man pratar med barnen, inte ljuger ihop nåt, utan är ärlig och svarar på alla frågor så gott man kan, för frågorna vimlar i huvudet på dom.

Och med mig är det bara bra, jag längtar till Piteå och växthuset, och dofterna av jord och plantor, även om man är smutsig då dan är slut, man har tom jord i bh:n då man hoppar in i duschen efter jobbet, men men det är härliga tider, och se dag efter dag då man skolar ut plantor, hur växthus borden fylls fort, ett efter ett.

Jag hade tänkt kunna ta en kopia av min ritning på tomten eller gården i Manjärv som den ser ut nu, men jag förstod inte hur man gör, så Kristofer ska få sätta sig ner och hjälpa mig nån kväll, han är duktig på allt som har med data och data program att göra, så då kan han visa mig hur man gör.

Nu ska jag sätta mig ner med mitt handarbete som jag fick i julklapp, brodera lite grand framför tv apparaten, och vara trevlig med min lilla gubbe, snart ringer Evelina och säger god natt, eller så är hon snål och låter mig ringa istället. Jag vet inte vilket hon gör, men vad hon än gör, så älskar jag henne.
Ja nu kom jag på, jag fick ju bilden på hennes balklänning, nu ska ni få se


Honär inte så säker på att det blir den färgen, eller en mörkare blå, vi får se. Det är upp till henne själv.
Men ha det så bra mina vänner, så hörs vi säkert i morgon me.
kramizar till alla Carola