Till minne av moster och Cribba
Hej mina vänner, i morse satt jag i min ensamhet och skrev mitt avsked till min moster Clarry, och jag tror det blev bra, ja i mina ögon blev det bra i alla fall, vad andra tycker det struntar jag egentligen i. Har jobbat kväll idag, äntligen skönt att få vara i backen igen, även om vi nu var tvungna att stänga tidigare för att det blev för kallt och sen blev det nåt fel med liften.
Men det fixar killarna i morgon, och även om tempen låg på 18, nästan 19 grader ute så nog hade vi ganska mycket barn i backen, det finns ju inte så mycket annat att göra i Älvsbyn, så dom har längtat, nu har det ju varit kallt så länge här, i två veckor, och man är så leds på kylan. Jag fick mig då en härlig promenad till buss stationen i Luleå, det var faktiskt riktigt härligt att få andas frisk luft. Så här blev mitt avsked till min moster:
Till minne av
Clarry Lundkvist
Så har då ännu en älskad moster fått sluta sina ögon,
Och minnena av dig är nu allt vi har kvar,
Jag spar dom inom mig,
och minns hur du var.
Så roligt det var att få komma till Sandön,
Där fanns du, och alltid glad.
Älskade hösten, och att i skogen få plocka bär,
Och korsorden dom hade du så kär.
Och virknålen i din flitiga hand,
Det kunde bli en och annan duk ibland.
Och din trädgård var fylld av alla slags bär,
Säg mig, vem har inte smakat på jordgubbar där????
Jag minns då du jobba i kiosken och man fick vänta på bussen inne hos dig,
Ja tänker man efter så finns det många minnen från dig.
Jag var så glad att jag kunde ge dig en hjälpande hand,
Torka fönster och byta en gardin ibland.
Till julen, du blev så glad när vi besökte dig,
Ville ju ge en jul hälsning från mig.
Det fick bli en riktig kram,
Nu kommer jag alltid att minnas den dan.
Det skulle bli sista gången jag fick träffa dig,
Och nu kommer min sista hälsning till dig.
Sov i ro moster Clary.
Carola med familj.
Ja så blev det i alla fall, visst man kan ta alla fina verser som finns, men jag tycker om nåt personligt, det säger att man har haft känslor för den personen i alla fall.
Idag var även dödsannonsen på den trädgårdsmästare som jag lärde mig allt jag kan om fuschior, nu har cribba fått den vila han så väl behövde, vi visste ju att han hade cancer, och det som förvånar mig är, att han var så pigg förra våren, hade lärt sig att gå utan rullator, pigg som en lärka, och sen bara tyna bort från oss alla. Jag sänder en tacksam tanke till dig cribba, för du var duktig på att lära och förklara, jag minns ännu tv programmet som gjordes med dig, då du med Gunnel Carlsson fick medverka och visa upp alla dina fantastiska fuschior, i Gröna Rum. jag hoppas att du har gott om dom nu där du är.
Det är så sorgligt att människor man lär känna, såna som sätter spår inom en, dom bara tynar bort, men du ska veta cribba att så fort jag ser en fuschia så kommer jag att tänka på dig, och så lär det nog fortsätta för mig resten av mitt liv.
Jag hade bara kunnat drömma om att lära känna dig tidigare, för så mycket kunskap du gav mig, på sån liten tid, hur hade det inte blivit om du fått fortsätta vara frisk?????
Men alla gifter du hade använt i ditt arbete, dom gav dig cancer och sjukdom, alldeles för tidigt, och nu lämnar du dina föräldrar och dina systrar och syskonbarn som du så ofta pratade om.
Så sov i ro Cribba.
kramar från din vän Carola.
Du skriver så fint mamma.
Älskar dig ! :]
